tildejohnson

Hej. Forhoppningarna om att det ar nagon nagonstans som ens anstranger sig med att kika in har pa bloggen ar inte stora, tro mig. Tanken ar anda att om det finns ens en liten chans sa tar jag den nu. 


sa, resan borjade alltsa i mexiko city, dit vi kom assent pa natten, tog en asdyr taxi in till stan, tog in pa ett asdyrt hotell. Det var borjan pa varan bratpacking. Den slutade dock dagen efterat da vi borjade ta in pa vandrarhem som vanliga dodliga backpackers. Mexiko city - Tapachula (tappakjolen) en liten mexikansk stad dar vi var dom enda turisterna och darfor ocksa dom enda ljushyade, ljushariga. Folk stannade pa gatorna och bara studerade oss fran topp till ta som om dom var osaker pa om vi ens var manniskor. Lokalbussarna (gamla amerikanska skolbussar malade i varldens alla farger) tog oss med pa en bergochdalbana upp strax under molnen for att sedan brassa pa utfor och ner genom dealarna. Helt fantasktiskt fint landskap!

Nagra buss- och taxibyten senare kom vi till gransen mexiko-guatemala dar vi blev avslappta i all hast och bussen for ifan oss. Fram kommer istallet en flakmoppe och ett gang mexikanare som lastar over vara vaskor medans dom pratar oforstaelig spanka. Vi sitter pa flakmoppen som kungar medans  chafforen utan framgang forsoker trampa igang moppen ocg tva andra killar springer bredvid for att knuffa igan abaket. vi kommer over gransen aven fast marias amerikanska visum inte var overdrivet populart av granspoliserna. Val over gransen hamnade vi pa en liten bakgard och helt plotsligt hade dom fyra killar som hjalpt oss forvandlats till atta karlar som alla ville ha pengar, pengar som vi inte hade. Mitt i kaoset kom hjalpen i form av en taxisnubbe som hivade in oss i bilen och korde dar ifran med loften om att han skulle betala moppekillarna nar han val fatt pengar av oss. Darefter foljade nagra panikartade minuter da bankomaterna inte ville ge oss pengar varken pa mina svenska kort, norska kort eller nagra av marias fyra olika kort. Da sag tillochmed taxisnubben lite nervos ut. Till slut hittade vi en automat som var villig att sammarbeta och det hela slutade gott.

Sa var vi alltsa i guatemala dar vi efter manga busstimmar befann oss vid en stor sjo omringad av vulkaner, berg och skogar. Runt sjon fanns sma byar dit enda sattet att ta sig var med bat. Dar var mayamalarkurser och ridturer upp i bergen det vi sysslade med vilket resulterade i en varsin tavla a la maya style och valdigt onda rumpor. Tavlorna saljs till hogstbjudande:) Dar stoppar jag for den har gangen. Nasta kapitel kommer handla om nar vi blev strandsatta i San Pedro. utan vatten och utan snus holl vi pa att forsmakta pa denna o.